Where he kissed his girl, by the factory wall.

Mary och Dave bjöd oss ut på the last supper. Indiskt i Old town en sommarljummen tisdagskväll. 
 
Mary som känner med fingrarna i luften. Letar med hela sina händer efter känslan av vädret och orden för att förklara. Att hon känner havet i luften, säger hon. Som en osynlig dimma rullande in. För henne är väder en bekantskap, hon tar hårt i hand. 
 
Mary som tar Dave ifrån Polwarth till Leith, över kullar och ut till havet. Dave som låter henne fortsätta gå, så fort hans rullstol når sin gräns. De visar oss smaker och gator. Kärlek som växt med åren.
 
Vi går förbi en man med flöjt. Dirty old Town sjunger mellan husväggarna. Dave säger att han tycker om vårt umgånge. Att vi får honom att känna sig ung igen. Vi tackar. Detsamma. 
 
Sedan går vi hem. Långa omvägen runt hela parken. Plötsligt på väg igen. hem. 
Handen i handen, visslande vidare: I Smelled the spring on the smoky wind. Dreamed a dream by the old canal. And I Kissed my girl by the factory wall. 
 
Edinburghvår blir nu Falkenbergsommar och på vägen hem kysser vi varje fabriksvägg farväl med mjuka läppar. Varje inandning, väderluften som glider in i kroppen och känns av. Ifrån havet, en osynlig dimma. Rullande ut. 
 
Mary och Dave som bjöd oss ut på en sista dubbeldejt. Vi säger inte hejdå, för vi kommer nog tillbaka. Och Polwarth Gardens småfåglar pickar i sig våra sista brödsmulor på muren. Vi lämnar medan smultronblommorna ännu bara blommar.
 
 

Jimmy won't you please come home. Come home Jimmy because you need a bath, And your grandpa Jimmy is still gone daft.

 
Han sitter med benen i kors och meckar med elektronik. Solen är så varm att man grillar i parken. Han presenterar sig med skorrande skottlandbruten engelska att My name, is Organic Jim.
 
Mellan tre containrar sitter han, smyckad med de vackraste av sopor. Halsband, kallpressad rapsolja och en bärbar dator utan hårddisk. Han frågar om vi är bra på datorer. Vi säger Ja. 
 
Han är på väg, säger han. Kan inte vara kvar när ingen längre släpper in. Måste till och med gömma sig för de vita skåpbilarna, annars schasar de iväg honom. Tar hans saker som vilka sopor som helst.
Och att han måste dansa, skorrar han. Berättar hur han en gång dansade inför fler än tvåhundra. Att han den gången fick tio av tio möjliga i betyg trots att han haft fyra storlekar för stora skor. Han kanske åker till Gibraltar senare. För dansen. Eller någonstans i Spanien. 
 
Längre ner på gatan har ett uthyrningsföretag skrivit reklam i asfalten. Att var tredje minut hittar någon en lägenhet genom deras sida. Hittar hem. Var tredje minut. 
 
För tre minuter sedan: Han sade att vi såg så lyckliga ut. Att varje dag i våra liv måste vara som en SuperduperChristmasDay. Wow you look so lucky, guys. So lucky, my friends. 
Och att vi skulle söka på hans namn på Youtube, ifall vi har en dator som funkar. Att vi skulle söka på Organic Jim, Dancing.  
 
 
 

You can never hold back spring

Han står i fönstret morgonvaken och vinkar medan jag cyklar igen. Morgonvaken cyklar jag till jobbet och han ser mig cykla hela gatan ner. Att jag ser ut som E.T i pojkens cykelkorg brukar han säga. Att min sjal runt huvudet vinglar i precis samma takt. Det är sant. Faktiskt väldigt likt. 
 
Edinburgh skiner sin sol i våra ögon när vi cyklar tillsammans runt omkring. Krokusmark och påskliljebackar. Körsbärsträden i deras trädgårdar på Ann's Street, vår vän Mary's favoritgata. Det är en vacker vår. Hon har bott här länge, Mary. I mer än trettio år. 
 
När jag kommer hem säger han ibland, att snart är vi hemma igen. Han har svårt att bo här. Det bara är så. Och jag säger, kom vi tar en dusch. Det är svårt att lyssna. Och vattenvärme rinner över oss och det blir svårt att stänga av. Ibland är det så det känns. Som att duscha länge. Som att fortsätta förbruka energi. Helt i onödan. 
 
Så våren, Jag vet. Om ni frågar så lyser solen. Och vi cyklar under den. Låser ute oss i den i bara pyamas när vi har frukost på vår bakgård. Vi har det bra här. Och längtar bort. Både och. 
 

 
 
 
 
 
 
 

Den nya dagen randas

Edinburgh ligger i sydöstra Skottland
på sydstranden av Firth of Forth
på Nordsjön och på grund av
sin hårda placering och med sin väldiga samling av
medeltida och georgianska arkitektur
är det en av de mest dramatiska städerna i Europa.
 
 
Jag är lite rädd men det gror drömmar kring en rädsla kring en sydstrand av Firth of Forth.
Vi far på fredag.
 
 
 
 

nyår

om det hade varit krig istället för raketer säger han.
blunda mitt hjärta.
men det är raketer istället för krig och nyårsafton ikväll.
mittimellan tiden som vi tror oss kunna ta på.
tjugohundratretton och fjorton. vad har hänt under året säger pappa. Inom tiden?
stormar och krig säger lillebror. och att man har börjat tjuvlyssna varandra. hör mellan haven och isolerade väggar. under året har man börjat kontrollera och kriga.
pappa säger att han menade inte så.
 raketer smäller ikväll.
om det hade varit krig istället för raketer säger han. mitt hjärta han mitt hjärta.
vi blundar och det är krig istället för raketer och ingen säger något annat alls.                                                                                                           
 
 
 
 
 
 

Det är väl rätt okej, vi är nog alla ganska lika. Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel

Det var mulet på himlen och kändes som att det mycket snart skulle börja regna.Och så kändes det som att jag hade svalt just den himlen.
Det var därför jag inte svarade när du ringde. Man kan inte prata med en mulen himmel i halsen. 


Vart än vi ska nånstans

Vi flyttade ihop. Köpte en soffa men det var aldrig riktigt värt att skaffa soffbord. Vi var ju ändå på väg ut igen. 
Nu lägger vi glasen i tidningspapper och väntar in hösten. Då ska vi bo igen. 
 
 
 

Jag blev mig i dig. är mig i dig.

Ensamhet är mitt mysterium.
Jag har alltid kunnat dansa med mig själv. Alltid kunnat tacka mig själv för maten.
Sällan har jag behövt prata mig igenom kvällar. Har inte skrämts av att gå själv hem från skolan, fastän andra gått två och två. 
Ensamheten har nog klätt mig. Inget knytt i behov av tröst. Inte ensam, bara själv med mig själv. Tack mig för maten och vad bra jag dansar.
Jag har alltid tyckt att tvåsamhet är svårare. Att passa ihop. Att anpassa ihop. 
 
Men nu plötsligt. Little Darling åker till Paris i en Hare Krischna-buss för bara trehundra kronor. Från torsdag till måndag. Det är då min sol går i moln och allt börjar lätt lätt att skälva. Försiktigt nere i maggropen börjar det. Som om jag själv sitter där, mitt i magen och gräver i sand mot Asien med en liten spade. Som ett litet hål som sakta växer. På väg mot ingenstans men det växer. Från torsdag till måndag. 
 
Jag vet vad det är. Ensamheten är mitt mysterium. Jag har aldrig klarat tvåsamhet, därför gjorde vi den till en. När vi två blir en. Det är så vackert men när little Darling åker och jag stannar kvar känns ensamheten så tom. Jag vill inte dansa med mig själv. Vill inte tacka mig själv för maten. Blir ett knytt i behov av tröst.
 
Men jag ska lära mig igen, lära mig vara ensam. Göra upp mitt mysterium. 
 
 

Målar mönster.

Vi har indiannamn vi viskar till varandra. På morgonen när solen genom persiennerna inte går att hindra.
Tyst viskar vi. Tissande tassen, hon är jag.
Vi håller vår basilika vid liv och borstar tänderna utomhus.
Han kan ibland köpa mjölk och makaroner utan skor på fötterna. 
Morgon genom persiennerna. 
Virvlande vargen öppnar sina ögon. Stänger sina ögon. kommer närmre och hör ihop. 
 

Det du brukar säga när jag spiller tandkräm på min kropp eller skvätter diskvatten i hela köket. Snälla. Säg det igen.

 
Vi bor. Delar täcke och drar upp rullgardinen tillsammans. Jag får låna hans eltandborste när mina batterier tagit slut. Han får låna allt jag har. För det har vi tillsammans. 
 
Mina jobb är strödda omkring mig. Ibland jobbar jag med dom som valde fel. Som inte valde alls. Så säger dom själva. Eller så säger dom att inget annat fanns. För det fanns det ju inte.Tillsammans klistrar vi ihop reklam som invånarna i Burlöv inte kommer bry sig om att öppna.
Ibland säger någon något: Man skulle hellre vara i kanarieöarna. Nog hellre i Burlöv också. Eller så tänker någon tyst. På vilket kaffe man ska välja i maskinen när det blir rast. Latte eller brygg eller med choklad i. Jag väljer trycker dricker.
Kaffet smakar misosoppa, men ingen håller med mig. Dom bara skrattar åt sushi. 
 
Oftare bäddar jag hotellsängar. Vita täcken fluffiga som åttitalets brudklänningar. tömda champagneflaskor och borttvättat smink. Jag gör rent. 
 
Snart ska jag bara sälja socker och surdeg. Som förra sommaren. Då när jag blev kär. Men Jazzgossen har ett riktigt namn nu. Är mer min. Han låter mig låna hans el och täcke. Allt han har. För det har vi tillsammans. 
 
En ny sommar. Mer vild och vuxen. vildvuxen. 
 

 
 
 
 
 
 

Det kan bli så ibland.

Dom där bilderna på mig som barn, när jag sitter på något tropiskt djur i ett utomland och det är varm sol. Dom bilderna jag var så vackert vild på. Det var inte meningen men min hundunge åt upp dom. Sen dammsugade mamma upp hunden. Med centraldammsugaren. Nu har vi bara bilder kvar på mig med sand i munnen och snett hår. För det var någon som klippte av det.
--
och du. Dom där drömmarna jag kunde ta upp ibland. De som var så stora att du log med alla tänderna när du hörde. Nästan satte en clementinklyfta i halsen.
Dom drömmarna där jag var i höjd med Himalayas himmel och där jag kommit hela vägen. liksom vunnit. just dom. Jag gömde dom under vardagsrumsmattan. Sen ställde vi ju soffan där. Det var inte meningen men nu är dom så platta att man knappt kan se hur dom ser ut. 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 
 

 


I en stad som får en att bli större än man är, men i en ålder som sätter allt på jorden. Jag trodde att jag visste vem jag var och vad jag ville men nu skulle jag inte välja dom orden

-Jag kan bli vad jag vill. Jag kan bli vad jag vill. Upprepa tills du tror dig. 
Det ligger en vit dimma bakom mars. Osynligt väder. Det är finfördelade vattendroppar i hela framtidsluften. Jag vill skapa vildkonst där, mitt ute i den tjocka dimman. Göra något anslående. Överväldigande. Svindlande sällsamt. Göra sånt man inte gör men som man skriver om. Vet bara inte riktigt vad ännu. 
 
Egentligen är jag redan rätt tom. Kulturkursen är slut. Malou säger aldrig aldrig mer. Jag lärde mig inte så mycket men fick poäng jag kan visa upp. Imorgon ska jag trassla ur håret och söka jobb. 

I say: baby you're a criminal and you say so are you

I den här staden sjunger ambulanser varje kväll och gatumusikanter i samma hörn om dagen. när det regnar blir det halt på kullerstenen och det regnar nästan jämt. men på ett annat vis och jag trivs.

Oftast kan jag sova lugnt. Bara iblandär kudden för platt eller regnet för hårt utanför. Men som jag sa, oftast lugnt.

Jag tycker det känns coolt att ha ett eget kylskåp. jag fyller det med nyponsoppa och turkisk yoghurt.

En gång har jag krympt min tvätt och med oflit färgat den. Nu vågar jag inte tvätta mer.

Jag har några nya vänner och en mötesplatsskylt mitt i rummet. Han kom ihåg att jag ville ha det. Stal en på vägen hit. han säger att vi är Bonnie & Clyde och det är vi.

I helgen ska jag ta tåget hem. Det vanliga hemma. Jag ska dricka vin och dansa och vara med vänner. värma mina händer i hans fickor och handla på ica. han är bra på att handla.

lemonad konstiga nötter och kyss i kyldisken.

vill somna två i min nittisäng sen. han brukar vira in sig och viska, något om varför man ska äta persilja eller att det är med mig han helst vill förstå världen.

Jag brukar vira in mig och viska tillbaka, något om varför jag vill ha fåglar i köket eller att jag hade tuggummi på magen ända tills på tisdagen efter att vi sågs.

Nu är det kväll igen och det sjunger genom stan av nån ambulans men det har slutat regna och jag ska somna lugnt. hoppas ni har det fint.

 
 

tid är ingenting man har utan att ta

det var visst som att lämna ljusen tända och somna så. intill något som skulle kunna få allt att brinna upp. Mest på låtsas tyckte jag. Lite som teater, kanske är det då det är som värst.bäst. Vet inte men ville gärna sova så.  
 det är inte sommar ännu, den kanske kommer. Men jag har iallafall sålt kaffe till Nina P och lärt mig några toner på gitarren. Druckit några liter lemonad och vart på festival. Där drack jag vin och dansade och skrev under på lappar om att rädda kycklingar för att få tuggummin för att få bort smaken av vin. ett slags festival kretslopp.
Jag har ingen tid och ingen dator. Det är som nittital film och teater. utan dator utan tid. men med en slags historia ändå
 
 

dude, next week is june.

Jag ska säga en sak. Åskan har lättat. Planen har landat. kapitlet är klarat och lugnet är..alltså. Ni förstår inte. Skolan som är kvar är tom på uppsatsande och tankeverksamhet. Nu är det bara fika och bus kvar i korridorena.

Det är nu jag ska börja intressera mig för saker helt av egen vilja. Läsa Kristina Lugn-dikter och förstå metafysiken. För att jag vill.



school's soon out for summer

Det blev verkligen sommar. Sån sommar som bränner och som gör att man glömmer vintern. kommer mest ihåg att vi slutar skolan om två veckor. Säger:

GALET
GALET
GALET GAAALET.

för det är så det känns. Skulle kunna skriva med kritor över hela asfaltsplanen utanför skolan. Alla saker jag kommer sakna. Det skulle bli fullskrivit tror jag. Korridorspring. Den pyttelilla bibliotikaren som alltid ler. Att hata avspärrningarna vid rök-kullen. Franskan i paviljongerna. Alla dans-maskerader. Att ha anledning att intressera sig för saker som faktiskt kan vara bra att kunna. Att köpa samma fika i samma kafeteria och prata om samma saker med samma personer. Pannkakor i skolan. Litteraturvetenskapen som mest handlar om feminism och kaffe. Fina litteraturvetenskapsfröken. Min franskafrökens cykel med blommor på. Min överbildade engelskalärare. Den jobbiga matte-tanten med trassligt hår. När hon säger ta inget för givet, när man bara frågar om man får låna en penna. Ta inget för givet trots att det är just vad jag tar. För givet att alla fina människor kommer fortsätta sitta på kullen och i-solen-röka, eller mötas i korridoren eller le genom matsalen genom en höst eller en vinter. Jag kommer sakna att titta ut genom naturkunskapens fönster och känna igen alla som går nedanför. Fast de är i en helt annan vinkel. Och pannkakor i skolan kommer jag sakna. Men mest människorna. Att man är på samma plats varje dag.


Och samtidigt saknar jag allt som inte hänt än. Det är som vi säger, Sommar nu och alldeles galet. För vi slutar skolan om två veckor. Med vita hattar på.

onetwothreefourfive

Dag 1.
G D Em C. G D Em C. Brukar ofta drömma drömmar om gitarrer. Gitarrer, vita katter och trapphusgolv. Jag håller på att lära mig. Vi fick långledigt för att skriva viktiga dokument innan betygen sätts, men det gick inte bra. G D Em C istället. När jag lärt mig spela ska jag sluta drömma dom drömmarna.

Dag 2.
Det regnade mot alla fönster samtidigt. Jag ville se på film men vi hade ingen film. Ville spela Mario men lillasyster skrattade bara om hur katten kissat på hela spelet. Så jag plockade rabarber och sov.

Dag 3.
Hon tog mig med på hemlig utflykt. Åå jag tycker om hemliga utflykter. Vi såg en strand och köpte kjolar. Pratade om världen och längst upp på en sten kunde man nästan se hur rund den är.
Så blev det kväll och mysmat mysmänniskor och mest mys. Det kändes som söndag fast var bara fredag.


Dag 4.
Skulle hitta saker så åkte på sakjakt med mamma. Fikade hjärtkaffe och hittade saker.

Dag 5.
Imorgon ska jag kanske skriva några ord i några viktiga dokument innan betygen sätts.. och så ska det bli sol.

maj.

Maj påminner mig så mycket om förra maj. När vi lade oss längst ut på bryggan och lyssnade mest på Iggy Pop och Lou Reed. You know, It's such a perfect day och det var bara vi där. Vi drack kaffe ur en papperskopp och planerade hur vi skulle utstå en hel sommar utan koridorer, och chansen till allt. Var rädda att resten av världen skulle gå vidare medan vår sommartid stod still. Vi planerade hur vi skulle stå ut.
Nu är det mest en historia om bryggan som blåst sönder och vi planerar igen hur vi ska klara oss, men det handlar om en hel framtid. Hela våra liv utan koridorer som då lovade en chans till allt. Maj påminner om att sakna något man fortfarande har. Trots att vi redan chansat på allt och trots att framtiden är mer än allt vi någonsin haft.



du kände mig när
åren var terminer
när sommaren var helig
och nätterna var allt
du har vart densamma
som en klippa genom tiden
med en hand som
verkat räcka åt oss alla

minns du när vi satt

utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på när
havet blåste in
det var långt innan henne
det var långt före allt
men jag kan inte komma på
att jag saknade nåt då

no words came out

Jag kommer ihåg när vi vände på dygnet tills det var precis lagom vänt. Vardagsvakna en natt och försov oss lite in på nästa dag. Så vi fick morgonborsta våra tänder i skolan. Det var runt advent. Som för miljarder år sedan. Precis då när allt bara hade börjat och dinosaurierna knappt dött ut.

För ett år sen exakt var det sol. Jag var kär i hemlighet och lyssnade på en sång om att vara kär i hemlighet. Det var innan allt hade börjat och dinosaurierna inte ens hade funnits.



Ikväll ska jag somna i tid. Drömma samma dröm som för ett år sedan. Om att vi kunde starta ett band. Göra covers på A-teens covers. Drömma den drömmen utan att veta hur allt blev.


vill bara explodera. lite till och lite mera.

dans (av fornfranska danse, ett ord av omdiskuterat, kanske germanskt, ursprung) har definierats som rörelser till rytm och melodi, rörelser som ges en speciell form och utförs i viss tid och visst rum.



RSS 2.0