Vi bor. Delar täcke och drar upp rullgardinen tillsammans. Jag får låna hans eltandborste när mina batterier tagit slut. Han får låna allt jag har. För det har vi tillsammans. 

 

Mina jobb är strödda omkring mig. Ibland jobbar jag med dom som valde fel. Som inte valde alls. Så säger dom själva. Eller så säger dom att inget annat fanns. För det fanns det ju inte.Tillsammans klistrar vi ihop reklam som invånarna i Burlöv inte kommer bry sig om att öppna.

Ibland säger någon något: Man skulle hellre vara i kanarieöarna. Nog hellre i Burlöv också. Eller så tänker någon tyst. På vilket kaffe man ska välja i maskinen när det blir rast. Latte eller brygg eller med choklad i. Jag väljer trycker dricker.

Kaffet smakar misosoppa, men ingen håller med mig. Dom bara skrattar åt sushi. 

 

Oftare bäddar jag hotellsängar. Vita täcken fluffiga som åttitalets brudklänningar. tömda champagneflaskor och borttvättat smink. Jag gör rent. 

 

Snart ska jag bara sälja socker och surdeg. Som förra sommaren. Då när jag blev kär. Men Jazzgossen har ett riktigt namn nu. Är mer min. Han låter mig låna hans el och täcke. Allt han har. För det har vi tillsammans. 

 

En ny sommar. Mer vild och vuxen. vildvuxen.