Tusen år och tusen mil
Ska aldrig döma någon som har lyckats ta körkort för det är ungifär hjärtattack gånger fem. Fast förretsen. Det är inte bara så. Det är kanske det roligaste också. Verkligen någonsin alltså. men nu nu nu ska jag släppa ut koldioxid över hela staden. WWWIIIIIIHO YO.
I'm asking for a storm
Jag tänkte något skulle få en chans att gå fel. Som när man bara går på varannan gatsten till bussen trots att man redan är sen. På det sättet fast liksom värre. Som att dansa alldeles för fort med hela vinflaskan i handen. Tappa all balans och spilla ut en halv liter rödvin över någon man nästan känners vita katt så den blir rosa. Ungefär på det sättet tänkte jag, fast liksom annorlunda. Äta en hel påse skumtomtar fast man vet att man kommer må illa. Som att ens försöka stava till Ernst Kirchsteiger utan att se efter. Egentligen menar jag inte alls så, men ändå.
Som du redan har berört
Det var onsdag 22 februari kl. 17.09 och vi fördrev tiden i farmors kök medan det regnade över i vattenmätaren och hon lagade ett nytt recept.
Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen
Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört
Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen
Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört
And I said: what about Breakfast at Tiffany's?
Idag känns som en ÅH SICKEN BRA DAG-dag. Det bara blev så. Ifall jag hade haft någon tid skulle jag säga något mera men. men. men. måste lära mig hur man håller hastigheten och parkerar rakt i rätt riktning. Seså.
I februari var det bottenfryst i Mälaren.
Förra våren, jag minns det var april och vi reste iväg. Ganska kort, men bort. I mitten, precis den sextonde nästan sjuttonde. Samma datum som apollo 13 återvände till jorden med alla ombord, fast för 81 år sedan. Samma datum. Det var april i mitten och innan den tiden blev en historia.
Minns hur vi la oss på mage i en hotellsäng och sa alla hemligheter en gång till. Som själssystrar delar vi tépåse och somnar lika fort.
Den gången med fötterna i luften som i en tonårsfilm där man pratar i telefon med huvudet på sned. Vi sa igen vem vi var kära i just då antagligen för alltid. Ingen finare fanns ju.
Läste små historier för varann, en som fastnade.
"Att ifall inte jag varit född, skulle inte du varit född. Det är du som ska se till att jag inte somnar i badkaret." Det handlade om kärlek och det lät fint.
Jag läste om Whitney Houston idag. Hennes dotter hade visst också somnat i badkaret, men mamman var inte där för att se till. Det handlade nog om kärlek, men som gick fel.
