I will learn a new word each day. Today's word is dejected

Att vara elva snart tolv och inte förstå hur man någonsin ska sluta tycka om att leka med dockor. Att sudda ut gränsen mellan låtsas och verklighet. Med luktsudd man samlar på tillsammans så det blir en hel låda full.
Låta mammor och pappor bestämma vad man ska tro på. Att sluta tro på vad de säger. Bli någon helt egen.
Att lära sig saker. Steg för steg- att cykla, äta fetaost, dricka kaffe, ringa frisören själv fast man inte vet om man borde säga vad man heter eller ifall man inte borde.
Att gråta fritt av ont man vet går över. Bara någon blåser pussar torkar tårarna.
Att spara en fin teckning man gjort i ett ljusblått kuvert där det står till tilda sekston år. För att en liten Tilda undrade ifall den stora Tilda skulle tycka den var fin fortfarande, även om hon säkert lärt sig måla så mycket finare än så. För att få veta ifall fint kan bli fult, bara genom tid som går.
Att skriva hemliga sånger om kärlek man hört talas om. Att ha en fjäril vid liv i en glassburk med lavendel och lufthål. Att drömma hemska drömmar och krypa ner mittemellan mammas och pappas täcke.
Att byta vänner och hårfärg och liv.
Att tänka tillbaka på en flicka som var elva snart tolv och inte ville sluta leka med dockor. Att tänka på henne, den allra sista dagen hon kan kallas barn.




When I heard the sprinklers whisper


Människan vill tro på vad människan vill säga. Det är så det går till när vi lurar varandra.
Hon är antingen psykiskt sjuk eller mänsklig. Något är på tok eller precis som det ska. Så svårt att veta skillnaden för gränsen är som metan. Helt utan lukt och färg. Svår att veta om den ens finns, men den är farlig.
kanske har hon bara somnat för sent, kanske med något i halsen.
Smulor, nattluft eller stjärnor. Sådant som fastnar lätt. Som man borde äta försiktigt av.
Kanske såg hon ett stjärnfall. Önskade sig vad hon mest av allt saknade i tom nattluft, den gången. Önskade sig för mycket och hon är kanske psykiskt sjuk, mänsklig eller bara lurad.
Människan vill tro på vad människan vill säga. Hon tror på fallande stjärnor.

Mer än vad jag har


Jag kanske talar till mig själv när jag säger
att man borde stanna upp ibland och se
För man lär sig ingenting på att blunda för sitt liv
Och att springa runt och låtsas att man ler

Men nu har även jag fått lägenhet
men jag saknar dig här i min 90-säng
och just när som jag trodde du skulle dela all min ensamhet
har den jävlen skaffat hund och citroën!

Skit samma, man kan ju inte älska alla
Skit samma om turen blev min vän
Skit samma om varenda liten stjärna skulle falla
Skit samma, hon ringer aldrig mer igen

somewhere


Jag vill resa bort ett tag.

Till månen eller Pajala eller London eller Tokyo. Till någonannanstans för jag kan ingen naturkunskap. Kan inte formulera. Inte på engelska. eller franska. absolut inte på italienska. Kan inte räkna, prata, vara tyst eller sluta skratta. Kan inte somna eller förklara. Det blir bara fel ifall jag stannar kvar. Imorgon kanske jag cyklar, mot Tokyo och Pajala. Månen, den såg faktiskt närmre ut idag än förrut.

Ifall jag hade en röd folkvagnsbuss skulle jag be dig sitta brevid, medan jag spelade Tom waits och lärde mig växla, på väg mot månen. Bara så du vet.


Cause nothin lasts forever. Even cold November rain


(Jag önskar mig en venylspelare och en fåtölj och den dyraste mest oanvändbara pyamasdräkten i ljuslila silke som finns. Om sju dagar är jag vuxen.)

som fåglarna vill



Socker med socker på. Håll mig vaken tills vi sover. Hitta hårspännen vid din kudde när jag gått.
(Skriv dina ord i min historia.
)


dot dot dot.


Ifall jag slutar borsta håret nu. Dricker smutsigt vatten och äter lakrits hela natten. Ifall jag springer åt höger med bara fötter tills de fryser för mycket. Så jag måste springa lika långt tillbaka. Ifall jag skriker med så högt det går i hela Söndermarken-skivan tills ljudet i orden försvinner. Ifall jag slutar borsta håret nu. Kanske kan jag få feber. Slippa tisdag. Slippa tala utan att ha något att tala om.

is there trees still green in November?

Vi två sjutton år låter som oktober. Men det en annan månad nu. Ganska lik men en annan.

I november ska jag prioritera framtiden och dansa lagligt i stan. Om tjugosju dagar. då ska jag börja tycka om rödvin och svåra ryska romaner. Köpa en trisslott i enighet med sveriges rikes lag och slippa vänta på lagliga dansgolv. För hela framtiden.





RSS 2.0