tjugohundraelva tog slut men jag tyckte verkligen inte att det kändes så. Mer som att något började. kanske fortsatte. Tjugohundratolv luktar en blandning av dig och mig i håret. Mellan vattnet och himlen trodde jag aldrig att du skulle stå. Men det gjorde du.

Fast jag inte borstat tänderna och fast jag åt frukost på kvällen och fast det är dagen efter nyårsafton och alla löften ska brytas känns det varmt ner till tårna. Fina flickorna och vinet och sångerna och nattluften. Man vill bara le.

Och så förstås, du får mig att viska i persiennmörkret. Håkantexter, för att det är det enda som kan förklara. För jag har inte sett nån som dig, än.. Viskar tyst när du nog somnat, men kanske inte somnat helt.


Mer som att något började. kanske fortsatte.
Kommer inte sluta med dumheter. inte hälsa på farmor oftare.
Bara se till att det fortsätter fintfintfint.