Det kan bli så ibland.
Dom där bilderna på mig som barn, när jag sitter på något tropiskt djur i ett utomland och det är varm sol. Dom bilderna jag var så vackert vild på. Det var inte meningen men min hundunge åt upp dom. Sen dammsugade mamma upp hunden. Med centraldammsugaren. Nu har vi bara bilder kvar på mig med sand i munnen och snett hår. För det var någon som klippte av det.
--
och du. Dom där drömmarna jag kunde ta upp ibland. De som var så stora att du log med alla tänderna när du hörde. Nästan satte en clementinklyfta i halsen.
Dom drömmarna där jag var i höjd med Himalayas himmel och där jag kommit hela vägen. liksom vunnit. just dom. Jag gömde dom under vardagsrumsmattan. Sen ställde vi ju soffan där. Det var inte meningen men nu är dom så platta att man knappt kan se hur dom ser ut.
